Nya mål?

Löpningen får vänta. Förhoppningarna om att börja springa fick jag sudda bort för någon vecka sedan. Lyfte och kände hur smärtan kom tillbaka i visa rörelser. Blev rädd och hörde av mig till min sjukgymnast, vad hade jag gjort utan henne? Måste skicka någon julklapp, men vad? Blomma? 
Tillbaka till ryggen, fick order om mc kenzie ska utföras och skulle försöka träna på som vanligt men gjorde något ont sluta. 

I torsdags var det tid att träffas, löpningen läggs på is. Fullt fokus på en stark kropp och några kilo mindre, nyttigare mat. 
Jag fick några nya övningar, lite skäll för jag slarvat med hemövningar. 
Fick även frågan om ortopeden säger operation vad säger du då.
Som det känns nu nej! Jag klarar leva med lite smärta, men samtidigt jag är 26. Jag har många år kvar, min rygg ser inte fin ut på röngten plåtarna. 
Ska jag testa en nervblockad till? Frågorna är många. Den 16 har jag telefontid med en ortopedläkare. 

Den stora frågan som ändå finns där inne kommer jag någonsin kunna springa igen eller är det bara att acceptera och hitta något annat som är lika rogivande. Jobbigt.. 




Bli nöjd?

När Lejo blev ett år var jag i mitt livs form (tyckte jag) viktväktarna och mycket träning gjorde susen. Sen började jag jobba och det blev lite stressigare. Dagis lämningar/hämtningar osv.. Hösten var okey jag tränade och körde mitt pass en gång i veckan. Januari kom, det var dags att börja löpträna ordentligt. Göteborgs varvet skulle springas. Borde ätit mindre godis för att bli lite lättare men
Trivdes bra med både kropp och knopp. Sommaren kom, skadorna avlöste varandra och ingen träning kunde utföras inte ens promenader. 
Och sen kom slaget i magen, diskbråck, diskbuktning och spinal stenos! 

Idag är jag nöjd, jag är inte smärtfri men jag kan gå, jag kan leka med mina älskade barn och framför allt jag är inye döende. Det var En hemsk tanke som kom den morgonen jag inte kunde röra mig, tänk om jag fått cancer i ryggen. Rögnteb svaret var en befrielse och idag är jag nöjd. Träningen har gett goda resultat och det kommer vara min livslånga medicin. 






Snälla ni, träna bäst ni vill och gör det för er egen skull eller skit i det.  Ni är fina precis som ni är, va positiva och lär er älska dig själv för den du är. 

Puss på er 

Puss på er 

50%



Då var jag tlllbaka på jobbet på 50%! Jobbar annars ca 75% så nu jobbar jag typ 3h/5dagar i veckan. Har jobbat 2 dagar och det har gått bra. Även väldigt snabbt, känns som man bara hinner dit och sen ska man hem igen. Med ryggen/benet känns det bra, visst är jag trött i kroppen efter 3h stående/gående men känner inte mer smärta än innan. Vilket är bra! Nästa vecka är det dags för rotblockad och hoppas det gör så den smärtan jag har kvar försvinner! 

Träningen går bra och det är underbart att vara igång igen. Frågan är nu var jag ska köpa träningskort? :) 


Nya badhuset, Ystad!

Äntligen har vi besökt det nya badhuset! Som Lejo längtat och som han njöt. Även Liam tyckte det var toppen. Ann följde med som sällskap. Testade vattenrutschkanorna och busade. I vattnet är kroppen lätt! Vi ger badhuset 4 av 5 stjärnor! Det enda vi saknade var en "mellan" bassäng där man kan hoppa från kanten eller öva på att simma. 

Funderar på ett motionskort och börja simma lite, ska höra med min sjukgymnast om vad hon säger om det. Nu tränar jag 3 gånger i veckan och ska ut på promenad varje dag, helst längre för varje dag.  Kroppen känns bättre, smärtan har flyttat sig uppåt och det är bra säger dom. 

På fredag har jag telefontid med läkaren, får se vad hon tycker men jag känner mig redo för att börja jobba 50%! 





Fullt ös!

Som jag hållit igång idag! Hoppas det inte blir värre nu i morgon utan är på samma nivå (smärtan) 

Först testade jag om jag klarade cykla själv med barnen till dagis och de gick bra förutom en envis Lejo som blev lite sur när vi väl va på dagis. Fick dock hjälp av pedagogerna.  

När jag väl kom hem blev det 11 minuters promenad, smärtan kändes lite i slutet men har inte blivit värre under dagen. Väl hemma blev jag inbjuden på frukost hos grannarna. Mysigt! 
Sen var det dags att ta tag i garderoben, utrensning och tvättning väntade.

Sedan klockan 12 har jag hållit på med tvätten, med hjälp av min mamma och Johan. Nu 20,00 är vi äntligen färdiga! Skönt, inte ett klädesplagg i tvättkorgen. (Tills inorgon när den fylls snabbt igen..) 

Nu idol, funderade på om jag skulle måla lite men det får vänta. Får inte stressa på förmycket, är rädd att de går på fel håll då! 




12 minuter!!

Wow, idag klara jag gå 12 minuter! I snigelfart men snabbheten får komma sen. Babysteps är det och det är bättre än inget. Min högsta önskan är att vakna smärtfri och kunna gå i oändlighet. Snart, kanske om någon vecka, kanske om någon månad.. Men helst i morgon.. 





MRT Längdrygg

Var beredda på ett långt inlägg..
 
I förmiddags började dagen med ett besök hos sjukgymnasten på Ystad Rehab. Berättade att jag varit på mrt (magnetröngten) på onsdagen och att provsvaren skulle komma idag eller på måndag. S gjorde mig i ordning för laser behandling och medan jag låg där i 20 minuter ringde hon upp till mrt och proverna skickades till henne på några minuter.
 
Fick reda på precis som S trodde att jag har ett diskbråck på vänster sida (L5/S1) som påverkar nedgående S1 -rot.
Har även en lätt diskbuktning på (L4/L5). Detta är ganska vanliga besvär för kvinnor runt 30 års åldern och det går oftast att träna bort. Med hjälp av S tror jag inte detta kommer bli några problem alls. Jag tänker positivt, det är sådan jag är. Allt går oftast att lösa med hjälp av rätt människor och hjälp. Det blir en rehab höst och jag ska bli starkare än någonsin med rätt träning.
 
Sedan till något som inte är lika bra. Jag har även central Spinal stenos med kraftig förträngning av vänsterdelen av spinalkanalen. Detta är något som man brukar få symptom av när man är 60års åldern, alltså väldigt ovanligt vid min ålder. Det är de som gör att jag får smärtan i benet och inte klarar av att gå längre sträckor.
 
 
Jag sökte hjälp hos en sjukgymnast i början av juli, efter en vecka blev det inte bättre. Ringde upp igen och fick en ny tid, hon hade inte tid för mig och jag fick i princip samma övningar. Jag kanske själv var dum som inte uppsökte en läkare då, men det kanske var hennes jobb också att säga till mig att hjälper inte detta tycker jag du ska gå till en läkare istället. Tänk om jag aldrig hade behövt vara med om den dagen den 2 augusti då jag inte kom upp ur sängen. Jag är faktiskt arg på henne och funderar på om jag ska gå vidare med detta, det är ändå sjukvården vi pratar om och jag vill att man ska bli tagen på allvar.
 
Nya tider är inbokade nästa vecka till sjukgymnasten och 2 laser behandlingar till, sen hoppas både jag och S att vi kan börja träna upp musklerna inifrån veckan därpå.
 
Morfar som själv är i dåligt skick, stod och väntade på mig utanför Ystad Rehab och väl uppe hos mormor och morfar blev jag uppasad som på ett hotell, vad hade jag gjort utan er? Och utan mina föräldrar och självklart Johan. (Han har visst märkt hur bortskämd han är annars ;)
 
Kl 13 var det dags för ett läkarbesök på Vårdcentralen. Väl inne hos doktorn, frågade M på hur det gick och började i princip om på 0. Drog kort att det antagligen är på ett body pump pass jag har gjort något fel, då började han fråga vad och var jag tränade och om han kunde få namnet på mitt gym. Jag visste ärligt talat inte om jag skulle börja skratta eller gråta. Sittandes på stolen med smärta.
Han visste inte ens att jag redan hade kommit till på Mrt. Så jag berättade att jag varit hos sjukgymnasten och att hon hade ringt upp och fått mina svar men att jag ville ha dom av honom och även en kopia på det. Då skulle han helt plöstligt ringa S och jag fick förklara för honom att du får ringa mrt det är där provsvaren är. S ville inte gå förre läkaren.
Eftersom jag har svårt att sitta fick jag be om att få lägga mig i ett rum med en säng och läkaren kom tillslut med provsvaren och tyckte jag skulle träffa en ortoped för det var inte så mycket han kunde göra. Det förstod jag redan innan jag gick dit, men jag var där av en anledning att få en ny sjukskrivning då jag inte klarar av att arbeta med smärta.
Han gjorde i alla fall lite nyttja till slut och en ny remiss med "stämplen" brådskande är skickat till en ortoped. Förhoppningsvis hör de av sig till mig redan i början av veckan annars är det bara att ligga på igen.
 
Jag och Morfar som var med mig, satt och skrattade och frågade oss samma fråga, vart är vi på väg? Jag är inte den som ogillar invandrare. Men detta är skrämmande, det tog mig 1 timme på Vårdcentralen för han förstod varken mig eller morfar.
 
Har även fått en tid för en rotblockad + cortison, men detta är något som jag vill prata med en läkare som kan berätta för mig vad det gör för mig och om det är nödvändigt.
 
Jag längtar och hoppas att jag kommer bli smärtfri, eller alla fall nästan smärtfri. Någon smärta klarar jag av att leva med. Så länge jag får leka och busa med mina barn är jag nöjd. Jag saknar så att kunna ta en promenad med dom, att gå till lekplatsen och gunga. Det är de som gör mest ont. Mina små älskade!
 
Längtar även tillbaka till vardagen, jag är ingen person som ligger på soffan. Jag är en aktiv person som älskar fart och fläkt med många bollar i luften!
 
Ni som orkat läsa hit, tack för allt stöd!
Och speciellt till min familj och mina vänner! Nu vet jag vem som är de riktiga och vem som bryr sig.
 

RSS 2.0